ja idag är det en sådan dag för tanke och eftertanke. på dagen (3november) 9år sedan sandra (min lillasyster) dog. dagens inlägg är känsligt, så man behöver inte läsa mitt babbel om man inte vill! 
har pratat med mamma de senaste dagarna och lite med danne. skönt att minnas sandra lite.
jag säger många gånger att jag oftast i många fall haft det svårare när sandra dog och pappa försvann, än mamma. för som barn får man näst intill ingen förståelse. vuxna i omgivningen och speciellt släcktingar och kompisar till mamma och pappa pratade bara mest om och försökte indoktrinera mig med att jag inte fattade hur det var och att jag skulle ta ansvar för mammas sorg. att näst intill varge dag från alla möjliga personer få hör “tänk på din mamma då”, “hon har det mycket jobigare förstår du”, “hennes sorg är tyngre än din”. ja så hade det varit om jag inte iderligen fått växa upp med sådana kommentarer, eller för den delen en vuxenvärld som accepterade att Lars trakasserade/mobbade mig offentligt tillomed! *min pappa hette Lars och överlevde tyvärr en båtolycka, han vart kraftigt personlighets förändrad och inget av min pappa finns kvar idag. det som finns kvar har inte privilegiet att få bli kallad pappa.
min kurator som jag äntligen fått efter att ha väntat i mer än 4år, tror att jag lider av posttraumatisk stress. ja folk från krigshärjade områden brukar få det… och ja då! det säger ju lite om mina uppväxtförhållanden.
men tiden för när sandra dog är jobbigare för mamma än för mig. för jag minns inte datumen och tidsförloppet i datum perspektiv. jag tror att föreldrar och vuxna mer än barn minns händelser i datum och kopplar ihop dem. jag minns när mamma tex säger att ” det var då de väckte upp sandra lite” det minns jag, men ett datum säger mig näst intill ingenting. det är skönt för mig, och intressant hur man minns olika.
För övrigt är vi pyzen vakt, så vi har en lite byracka här! 
tänkte att jag ska passa på att ta lite kort med henne, hoppas det är lite vitt imorgon ute. det är så fint med vinterbilder! =)
