Vem är viktigast i ditt liv?

Vem är viktigast i ditt liv?

Eller, vilka personer har varit viktigast i ditt liv? När jag har hållit i idrottsledarutbildningar brukade jag ställa den frågan till deltagarna; vilka är de tre viktigaste personerna i ditt liv? Vilka egenskaper har de, som format dig som människa?

Innan jag fortsätter, beskriver jag tre personer som påverkat mig djupt:

  • Min mellanstadielärare. Han gav mig sällan raka svar, såvitt jag kan minnas idag. Han uppmuntrade mig att fundera omkring problem och hur de kunde lösas. Han visade hur man hittade information i lexikon eller kartböcker och han uppmanade mig att vara kritisk till information samt att ifrågasätta.
  • Min första riktiga chef. Han tog mot mig som absolut nybörjare i min dåvarande bransch och gjorde mig professionell. Han formade också mina värderingar omkring affärsskap och kundsyn.
  • En av mina idrottstränare. Hans oeftergivliga tjurighet att analysera idrotten och hans sinne för strategi och taktik har lärt mig massor om hur man kan förhålla sig till ett specialintresse.

Varför gav jag oftast den här uppgiften till mina kursdeltagare? Det är intressant för människor i allmänhet att granska sina förebilder. Oftast besitter idolerna egenskaper eller färdigheter som man själv skulle vilja ha. Det kan också vara värderingar som dessa människor står för som man skulle vilja göra till sina egna. I grunden är det nog inte ovanligt att man själv skulle vilja bli omnämnd som någon annan människas förebild. Med den analysen i handen kan man därför fundera över vilka egenskaper man faktiskt skulle vilja besitta och vilka färdigheter man skulle vilja träna upp. Funderingarna och reflektionerna omkring detta kan därför ligga till grund för sin egen personliga utvecklingsplan.

Har du inte gjort den här övningen tidigare, ens endast det första steget, rekommenderar jag det verkligen. Det är ett bra tillfälle att komma i kontakt med sig själv och minnas människor man hyllar.

Men vad har det här med barn att göra?

Det saknas nästan alltid ett namn på listan

Det jag brukar kritisera mina deltagare för när uppgiften i någon mån redovisas, är att i princip alla glömt bort att skriva upp sig själv. Det är inte en kuggfråga, det är dessvärre så vi (inte) ser oss själva. För troligtvis har ingen annan människa haft samma påverkan på dig som du själv haft. Det är klart att du blivit formad av familj, släkt och uppfostran. Du har också blivit påverkad i skola, inom föreningar och av media. Trots det har du själv gjort majoriteten av alla vägval och fattat beslut på egen hand.

Men vad har det här med barn att göra?

När ditt eller dina barn kommit förändras prioriteringarna från en dag till en annan. Helt plötsligt finns det någonting annat där som pockar på uppmärksamhet, trygghet och skydd. Världen vänds upp och ned på ett sätt som kanske bara var lite förutsett.

Det är tydligen inte helt ovanligt att man släpper allt och förändrar sitt liv helt. Fokus hamnar helt på den lilla och alla goda vanor, kanske de man kämpat mest med att etablera, läggs i en malpåse. Det blir förstås enkelt så. Energin äts upp av att försöka förstå vad som händer, försöka kommunicera, försöka trösta och lugna. Det kanske blir mer snabbmat eller på andra vis snabb energi från godis, bakverk eller läsk. Det känns inte som att tiden finns för att motionera och sömnen blir normalt sett störd.

Tappa inte greppet om vad som är viktigt

Helt klart är att det där lilla barnet behöver massor med tid, omsorg och energi. Människobarn är fullständigt försvarslösa och klarar inte sig själv. Dess grundläggande behov som vila, näring och trygghet kan man så klart inte rucka på eller prioritera bort. Men det innebär inte att man ska prioritera bort sig själv till den grad som är vanligt.

Det finns ett skäl till att alla flygbolag i alla länder och på alla språk vid säkerhetsinstruktionerna beskriver hur du ska sätta på dig din luftmask först och därefter hjälpa den som sitter bredvid. Man kan absolut strunta helt i sina egna behov och göra allt för sitt barn. Men hur länge orkar man göra det, och vilken kvalitet blir det till slut? Man gör barnet en gigantisk otjänst på lång sikt genom att köra sig själv i backen.

Det är också vanligt att skjuta på saker. Man ställer ett villkor för när man ska börja ta vara på sig själv. Precis på samma sätt som den blivande bantaren tänker: ”Jag börjar på måndag.” Det är sällan ett vinnande koncept.

Vad ska du prioritera?

  • Vila. Jag rekommenderar inte att sova så fort man får chansen. En trasig dygnsrytm hjälper inte någon. Det kan komma tillfällen då det är det enda alternativet, och då måste man naturligtvis göra så, men att försöka ha en struktur hjälper barnet likväl som föräldrarna. Försöka sova på nätterna, skapa nattningsrutiner och försök skapa tillvänjning så gott det går. Bebisen förstår inte vad det innebär, men de kan ändå anpassa sig till och uppskatta rutiner.
  • Näring. Precis som när det gäller vila, ibland har man inget alternativ till krislösningar, som t ex skräpmat. Men försök fundera över struktur, planering och organisation, kanske till och med skapa en matplanering/veckomeny och använd den för att storhandla. Rätt näring är en grundförutsättning för hög energi och välmående. Om modern ammar känns det också viktigt att hon får i sig tillräckligt med näring och med bra kvalitet för att gynna barnet i så hög grad som möjligt.
  • Motion. Här har vi den motsägelsefulla energigivaren. Träning ger energi och välmående. Om du frågar 10 psykologer vad de helst skulle vilja kunna omsätta till pillerform kommer de flesta, om inte alla, att säga att motion på piller skulle vara den bästa medicinen. Med ett barn borde motion vara enkelt. Sätt barnet i en vagn, en sele eller en sjal och gå ut på en promenad minst en halvtimme per dag. Det går att läsa lite överallt att barn gynnas av att vara utomhus. Jag har inte hittat något vetenskapligt stöd för det. Men barnet gynnas garanterat av att föräldern gynnas av att vara utomhus. Motion minskar nedstämdhet och oro, även ångest och depression. Att röra på sig, även om det är så lite som en kort promenad varje dag, är en investering i dig själv och därmed också i barnet.
  • Projekt. Se till att du har ett eller flera projekt att roa dig med. Någonting som du gör bara för sig själv. Spela ett instrument, snida en träfigur, måla en tavla, skruva ihop en bilmotor, lär dig trigonometri. Vad som helst som du är intresserad av, som inte har med någon annan än dig själv att göra och som du har genuint roligt när du gör. Det kommer att förbättra ditt humör och är ett välkommet avbrott från alla måsten.

Var försiktig med det jag skulle vilja kalla ”falsk återhämtning”. Det är passiva handlingar som att leka med dator/surfplatta, titta på TV/film eller motsvarande. Det kanske känns som egentid och återhämtning, men det är oftast förödande för hälsa och energi. I förlängningen förödande för den kvalitet du kan hålla i föräldraskapet.

Hur mycket tid ska motion och projekt få ta då? Så mycket som behövs? Så mycket som kan avvaras?

Det beror på, är mitt svar. De grundläggande behoven som näring och vila måste prioriteras högst, både för ditt barn och dig själv. Resten blir en anpassning till barnets övriga behov (social samvaro, kommunikation och fysisk utveckling). Har du en partner måste ni prata om hur ni vill ha det och anpassa och kompromissa så att allas behov blir tillfredställda. Var överens med varandra om när och hur tid tas för motion och projekt. Gör en plan, var överens om prioriteringarna, de personliga likväl som de gemensamma. Följ upp och förändra. Utvärdera och anpassa. Blir det tokigt, var lyhörda, identifiera problemen och testa lösningar.

Jag försöker personligen, i samråd med min fru, naturligtvis, att avsätta 30 minuter för motion per dag och 30 minuter för projekt per dag. Resten av tiden går åt till sömn, jobb, hushållssysslor och att leka med bebis. Inget är så klart skrivet i sten. Hinns det inte med motion eller projekt en dag, kanske det blir ett dubbelpass motion en annan dag. Om jag får lämna mina projekt därhän i en veckas tid, så får det väl vara så. Då har det ju hänt andra saker som är viktigare och måste prioriteras. Längtan till att få pyssla med något av projekten och glädjen när tiden finns är alltid en extra energiboost för mig. Även om inget är skrivet i sten så står sig målen och planen likväl.

Det är förstås lätt att beskriva det här i text. Det är vanligtvis svårare att genomföra i praktiken. Dels för att det är vanor som ska brytas och andra vanor som ska etableras. Det krävs en högre grad av lyhördhet, anpassningsbarhet och kompromissvilja med ett litet barn i bilden. Man får försöka erövra område för område på samma sätt som man äter en elefant – en bit i taget. Men det är värt att investera tiden i att fundera och kommunicera om vad man vill uppnå och hur man ska prioritera.

Share Button